Startskottet
Av någon anledning hade jag anmält mig till startskottet i Kristianstad, 10km, idag. Anledningen var att sambon hemskt gärna ville springa just det loppet och som god samarit så accepterade jag att vara med som sällskap.
Veckan innan loppet kom sambon på att loppet sammanföll med Sölvesborgs "festivaldagar" och att han inte längre hade samma motivation att springa, utan hellre ville spendera sommarkvällen i ett öltält med någon trubadur som spelar och en god kall öl. Och vem kan klandra honom?! Jag hade inte heller lust att springa, men var på plats i Kristianstad och kunde ändå inte ta mig hem. Så tillslut stod man där på startfältet och muttrade om varför man var här när det egentligen var någon annans lopp att springa. Som tur var hade även systeryster och hennes kompis anmält sig så hade några som var lite mer positiva och peppande. När loppet startade hade jag inga förväntningar, inga mål, inga personer som jag måste hålla koll på. Jag sprang bara för mig själv, med digilistan i hörlurarna och njöt av all publik! Detta blev ett av de bästa loppen! Jag hade jättekul under loppet och allt kändes bara jättebra! Det var massa folk i staden och det var uppträdande på Stortorget där man sprang förbi. Fick riktiga lyckokänslor och log i princip hela loppet!
Tänk att de kan bli så annorlunda mot vad man tror när man väl startar. Trots att jag var helt neggo blev jag super positiv under loppets gång. Helt underbart! :)
