Blod, svett och tårar!
Sprang ett nytt lopp i lördags! Österlen Ekotrial som gick i Christinehofs ekopark. Det var strålande solsken och humöret var på topp, även om jag visste att formen inte var så bra som den borde vara för ett traillopp. Vi visste egentligen inte alls hur det skulle se ut ute i spåren men tog det med god ro. Vi hämtade nummerlappar, stod i den lååånga toakön och hann även ta en bit banan innan det var dags för start. Jag och syrran valde att springa tillsammans första biten och småpratade medan vi sprang. Kändes riktigt bra och det flöt på bra i spåret. Vilka backar de bjöd på!! Riktigt branta backar där de flesta valde att vandra upp för. Och även små fina stigar där man fick springa på led för att få plats. Det bästa med trail är att det är naturliga intervaller med alla backar, det sämsta är att man inte alltid har plats att springa förbi löpare och därför får anpassa tempot efter dem. Precis när jag tänkte att "va bra det går!!" kom fallet! Störträtt ner i backen med en hård duns. Smärta i benet. Löparen framför mig märkte att jag föll och frågade om det var okej. Jag gjorde tummen upp och ställde mig upp, borstade av leran och fortsatte springa. Kände att muskeln i benet hade fått en ordentlig smäll och löpningen blev betydligt sämre. Var inte så mycket att göra förutom att fortsätta springa men nu började alla hjärnspöken ställa till det istället. Vääääldigt många negativa tankar och det gick inte alls att vända det till något positivt. Dessutom märkte jag att sträckan skulle bli betydligt längre än de 12km(+) som de skulle vara och någonstans där började jag helt tappa lusten att ens försöka. Jag släpade mig upp för den sista trappan upp mot slottet och när jag sprang i mål och såg min glada familj kom tårarna! Så arg, frustrerad och ledsen på mig själv och att jag ramlade. Blev inte alls det glada avslut som jag Alltid brukar känna när jag kommer i mål. Samlade mig i alla fall ganska kvickt och kunde fika tillsammans med la familia!
Team Runalicious
I mål med coola medaljer
Aj!
För Sambon gick det suveränt! Han hade inte tränat alls och sprang sin längsta runda lätt och ledigt. Rundan som jag skrev innan skulle vara 12+, blev istället 13,6km! Lite missvisande enligt mitt tycke, men det är det enda som jag kan klaga på angående loppet. Var en riktigt fin och mysig, stundtals jobbig runda som jag absolut rekommenderar till andra! :)
Men kom ihåg att se var ni sätter fötterna! ;)
Nu efteråt har jag bara mina blåmärken som påminner om min dåliga prestation, men jag har bestämt mig för att ta denna erfarenhet och göra någonting bra av det istället. Jag ska fokusera på att inte vara så självkritisk och berömma mig själv för mina prestationer istället för tvärtom. Har alltid berömt mig själv för mina framsteg och någonstans har jag slutat göra det och bara kritiserat istället. Nu gäller det att hitta tillbaka till den positiva, glada löpningen så jag kan peppa mig själv och göra nya framsteg!!
