1 mil var tredje timme!
Är det inte typiskt?! Så fort man börjar känna att träningsgnistan har tänts så går man och blir förkyld! Med tanke på mängden människor runt omkring mig som har varit och är sjuka, så kanske det inte är så konstigt, snarare väntat. Med det känns ändå typiskt att jag inte ska klara mig undan!
Kanske är det även självförvållat, då jag i fredags kände mig rätt slö. Ändå valde jag att ställa upp i evenemanget #1milvartredjetimme och steg upp tre gånger den natten för att träna. Klockan: 00, 03 och 06 var steg jag upp för att ta mig en tur innan det var dags att göra sig i ordning för hundutbildningen.
Jag har länge följt ultralöparna Ellen och Johnny på socialamedier och tycker att det är sjukt spännande med hur man lyckas träna och tävla på så ofantligt långa sträckor. Väldigt inspirerande!
1 mil var tredje timme är ett evenemang som de brukar bjuda in till. Vilket är ett jättebra sätt att träna uthållighet med lite lägre belastning på kroppen. Det håller på från natten klockan 00:00 - kvällen kl: 21.00. Vilket innebär 8 stycken intervaller under ett dygn. Självklart är inte jag någon ultralöpare och skulle aldrig klara att springa 8 mil under ett dygn, inte än i alla fall ;) dock tycker jag att det är ett superkul upplägg och har länge varit sugen på att testa själva grejen.. Tidigare har det varit svårt för mig att avvara en hel dag och denna helgen var lika fullbokad som de flesta andra. Eftersom jag ändå inte ville släppa det, så tänkte jag att jag ändå kunde testa att stiga upp och köra de tre första intervallerna. Varför inte liksom? Visst, jag kommer förmodligen vara trött under lördagen, men det går väl an?
Så jag la fram mina träningskläder och efter vår tjejkväll ställde jag klockan och gick till sängs. När klockan ringde släpade jag mig ut i hallen och klädde på mig för att sedan dra ner till källaren och hämta cykeln. No way att jag springer ensam i mörkret, det fick helt enkelt bli cykel de två första intervallerna. Efter första intervallen släpade jag mig till sängs och hade svårt för att somna. Klockan 3 vaknade jag av väckarklockan och funderade på att stanna i sängen, men nää..kom på bättre tankar och släpade mig upp igen och cyklade en andra runda i mörkret. Denna var faktiskt riktigt mysig, helt tyst ute och panormautsikten över staden med gatubelysningen som lyste upp på ett väldigt fint sätt.
Väl hemma var det ännu svårare att somna. Jag blev förvånad, för jag trodde att jag skulle somna direkt med tanke på hur trött jag var, men antar att när kroppen väl satts igång för träning, så blev det svårt att få den att varva ner och inta viloläge igen.
Redan innan väckarklockan ringde vaknade jag och insåg att det var dags för min tredje intervall. Eftersom Milo ändå måste ut så drog jag med honom på min runda. Fanns ju inga ursäkter eftersom jag ändå måste ut med hunden. :) Denna gång fick cykeln stå och jag sprang en runda istället. Milo var ganska skeptisk till att vi skulle byta ut den lugna morgonpromenaden till en löpartur och var rätt motig till en början. Själv hade jag förväntat mig att vara stel och inte alls vara sugen på att springa, men det gick faktiskt riktigt bra! Vilken självförtroende boost!
Eftersom jag skulle iväg på morgonen så blev det min sista intervall, men jag är ändå väldigt glad att jag gjorde det! Mest för att jag såg att jag faktiskt kunde motivera mig själv att gå upp mitt i natten, flera gånger dessutom!
Dessutom var det ett otroligt motiverande evenemang, då man hela tiden uppdaterade vad man själv gjorde och kunde följa de andra löparna under dagens gång. Superkul!
Blir du inspirerad kan du alltid följa på paceonearth.se :)
